stripteasebodypiercing

Idag är en speciell dag, en alldeles särskild dag. I dag är min första dag på 8 år som icke-rökare och jag inte låta bli att fascineras över hur obeskrivligt dåligt jag mår. Ena stunden känner jag mig totalt överkörd och i nästa är jag helt förvirrad och kan inte sitta still. Men den här gången har jag verkligen bestämt mig!
Till min hjälp har jag en ekonomisk situation som är helt omöjlig. Min ekonomi är totalt körd i botten sedan jag blev ensam. Jag har samma utgifter som alltid, men sedan några månader tillbaka bara en inkomst. Nu är alla sparpengar slut och efter räkningarna den här månaden har jag exakt 280kr kvar att leva på. Helt klart en utmaning, men det positiva är att det gör det omöjligt för mig att köpa cigaretter om jag skulle få för mig att ge upp.
Nu ska examensarbete och rapporter ska produceras på kort tid och än vet jag inte om jag kommer att ha någon sysselsättning efter maj. Jag har sökt sex stycken sommarkurser och skolor från Kalmar till Luleå till höstterminen 2011, det är bara att hoppas på att man kommer in någonstans. Det ser mörkt ut på jobb fronten, men jag fortsätter att söka. Stressen och ovissheten är särskilt påfrestande mitt i hela ”sluta-röka-processen” men det hjälper att ha mycket att göra. Jag försöker att följa alla råd jag får och dricker mycket vatten, tränar och försöker att hålla motivationen uppe. Eyes on the price!
Tack vare SnyggAnders har jag kommit i kontakt med en grymt duktig tatuerare som åtagit sig att rita min första halfsleave. I slutet på den här månaden ska jag vara redo att köra outlines. Det var viktigt för mig att välja en tatuerare som är duktig på skuggor och som verkligen är engagerad och vill jobba med motivet. Tero Kiiskinen är utan tvekan rätt man för jobbet och jag är helt säker på att tatueringen kommer att bli underbar. Men smakar det så kostar det, för att finansiera det här konstverket så ska jag alltså bland annat bli nikotinfri. När abstinensen kryper på försöker jag att visualisera hur det är dags; Jag hör det rogivande ljudet från tatueringsmaskinen, känner nålarna mot huden och försöker föreställa mig det färdiga resultatet.
Jodå, jag ska nog fixa det här (hoppas jag).

Att ta sig in i den är här branschen är ingen enkel sak har jag märkt. Det är en ganska stängd bransch och så här på ”landsbygden” är det inte så utbrett med studios och streetshops. Enklast vore att sökte mig till en större stad och jag skulle i och för sig inte ha några problem med att bli stadsbo under min lärlings tid. Men att hitta boende kring Göteborg, Stockholm, Malmö är så gott som omöjligt. Jag har vart runt i trakten och anmält mitt intresse för en lärlingsplats, men de flesta har ingen möjlighet att ta emot någon. Så min tanke är att under tiden försöka skaffa mig så bra meriter som möjligt och ett äckligt bra cv att lämna till olika studios. 
Min utbildning hittills har i princip bestått av företagande och hästar. Vilket i och för sig inte är dåligt, en högskoleexamen i företagande ger en hel del användbar kunskap i allt från administration och förtags drift till marknadsföring och kundkontakt. Hästbiten anser jag också har också gett mig unika egenskaper som jag kan dra nytta av trots att jag inte vill jobba med det längre. Jag har jobbat och praktiserat i allt ifrån olika typer av träningsstall till veterinärkliniker och stuterier. Genom det har jag lärt mig att behålla ett lugn även under de stressigaste av arbetssituationer och att anpassa mig efter olika typer av människor. Jag har inga problem med vare sig nålar eller blod. Under min utbildning har jag observerat många operationer på häst och är väl införstådd med vikten av sterilitet och desinfektion. Jag har erfarenhet av krävande kunder, annorlunda kunder, ledsna och glada kunder. När man tänker på det så tror jag faktiskt att jag mött den största variationen av människor just inom hästnäringen. Jag har också van att hantera nålar och verktyg även om min egen stickvana än så länge är begränsad till att ge injektioner och sätta dropp på häst. Ändå är jag ganska säker på att jag skulle ha lättare att pierca någon än jag har att ge en häst nödvändig medicinering. Min egen älskade häst är inte bara en häst. Han är min bästa vän, mannen i mitt liv, mitt livs största kärlek, min bebis och dessutom helt och hållet mitt ansvar.  Att sticka en nål i halsen på honom för att lugnt och stilla ge honom penicillin trots att jag vet att, även om risken är liten, så finns det en risk att han får en penicillin chock och dör. Att jag klarar det utan att orsaka oro omkring mig så  är jag övertygad om att jag klarar av att sticka en nål genom läppen på en människa som önskar det, och jag är säker på att jag skulle kunna göra det riktigt bra dessutom!
Jag strävar ständigt efter att utvecklas och tänker inte bara sitta och vänta på att drömjobbet ska dyka upp. Jag ska skaffa mig utbildning som kan ses som meriterande i branschen. Just nu söker jag ett antal olika kurser inom sjukvård och biologi inför sommaren. Har ni något tips på kurser eller program ni vet är bra, så lämna gärna en kommentar.
Jag jobbar också extra på ett företag som erbjuder bland annat kosmetisk tatuering, medicinsk fotvård och Dermavisc läpp och rynkutfyllnader. Det gör jag främst för att lära mig mer om just mikrobiologiska faktorer, sterilisering och smittskydd. Men med tiden har jag märkt att det är så mycket mer jag lär mig. Jag har fått chansen att vara delaktig i hela förtags driften och det är otroligt roligt att få sätta mina teoretiska kunskaper på prov i praktiken.  Just nu jobbar jag bland annat med våran mars/april kampanj där vi erbjuder halva priset på kosmetisk tatuering och 20 % nageldekorationer och förläningar, brynplockning och färgning, vaxning osv. Det är mycket att göra men väldigt roligt. Intresset för företagets tjänster växer och man får verkligen känna att man bidrar med något och gör ett bra jobb. Jag hoppas att jag får lära mig en massa användbart som sedan kan hjälpa till att bana väg för mig till en lärlingsplats hos en duktig bodypiercer.

Lite bilder från jobbet:

Mitt senaste kryss på listan var mina anchors, helt klart en upplevelse. En anchorpiercing innebär att ett mycket litet smycke, i form av en liten platta med tre hål och en stav på, förs in under huden. De små hålen är till för att vävnaden ska kunna växa ner igenom den så att smycket på det sättet växer fast. På den lilla staven fäster man därefter en liten disk som då sitter ovanpå huden.
Dermal anchors är en diskret piercing som man kan sätta i princip var som helt där huden är slät, men det är bra om de är placerade där man inte är allt för rörlig. Anchors är till exemplet vanligt i ansiktet, på händer, bröstkorg, mage och höfter. Jag valde att sätta mina högt upp på bröstkorgen för att framhäva nyckelbenen lite.
Din piercer förbereder som vanligt och tvättar huden, därefter nyper han eller hon lite i din hud för att se hur huden rör sig och markerar sedan var piercingen ska sitta. Mina anchors sitter på en sådan plats att det är viktigt att man tar hänsyn till hur kroppen rör sig. Därför fick jag stå och veva upp och ner med armarna som en tok så att det ska gå att avgöra hur piercingen kommer att röra sig när den väl sitter där den ska.
När det är gjort är det dags för själva ingreppet och din piercer använder ett särskilt verktyg för att skapa en lite ficka under huden där man sedan för in smycket, det kan ibland orsaka en liten blödning. Hur lång tid det här tar är helt beroende på huden. Det kan gå på ett kick eller ta 20 minuter, helt beroende på hur snabbt huden släpper efter. För min del gick det väldigt fort och min bodypiercer blev genast skeptisk och menade att hans erfarenhet lärt honom att saker och ting aldrig ska vara för enkelt, då slår det alltid tillbaka på en.
Han hade förstås alldeles rätt! Min hud öppnade sig så lätt och mycket att den mer eller mindre svalde hela smycket. Men Andreas är grym på det han gör och löser det hela utan större problem. Vi påbörjar nästa och precis samma sak händer där, men han trollar lite och vips så har jag två perfekta anchors. Nu gäller det att absolut inte fastna i kläder, handdukar och bh-band till en början. Jag vill ju inte tappa mina fina smycken.
Anchors är helt klart den skönaste piercingen jag har gjort hittills, för även om min hud genast var med på noterna så blir det ett något mer utdraget ingrepp än andra piercings.  Det är det här jag gillar mest med att göra anchors, för känslan hänger i tills huden släpper efter för nålen, en riktig endorfinbomb! Det gör jag garanterat fler gånger. Jag har fått höra att det ska vara värre på bröstkorgen än i ansiktet, men man vet ju aldrig för än man provat själv.
Diskarna finns i olika färger, former och mönster, man bör dock tänka på att dessa inte går att byta riktigt lika ofta som en vanlig piercing. Jag har till en början valt vanliga diskar dvs. små metallplattor. När piercingen har läkt funderar jag på att byta till något kristall liknande. Jag tror att det kan bli fint i sommar när det är bikini och solsken som gäller, så jag får in lite glitter och glam i min värld.
En välskött anchor piercing tar ungefär 4 veckor att läka. Idag har det gått 6 dagar sedan jag gjorde mina och jag känner inte av dem alls längre. Det händer att de kliar litegrann och jag får passa mig för att inte pilla på dem, men de gör inte ont alls och är lätta att sköta.

Här kan ni se resultatet bara några timmar efter ingreppet.

När septumen läkt ville jag byta smycket och gick in på EightZero för att kolla om jag kunde hitta något jag tyckte om. Här borde jag skriva med blinkande röda bokstäver. Hör varningsklockorna ringa mina vänner, för det GÅR INTE att kliva in i på det här stället utan att hitta något man tycker om! Det hela slutar förstås med mer än ett nytt septum smycke och jag bestämmer mig för att göra ännu en piercing i läppen.
En läpp piercing går till på i princip samma sätt som septum. Du svarar på samma frågor och verktygen hanteras på samma sätt. Placeringen är det som skiljer mest och din piercer markerar först med en penna var hålet kommer att sitta, när du är nöjd är det bara att köra.
Att pierca sig i läppen är den minst intensiva piercing jag har gjort hittills. Även om jag inte upplevt någon av dem som särskilt obehaglig så är känslan förstås mer eller mindre kraftig beroende på olika saker. Innan man gör en sådan här piercing bör man fundera på vilken typ av smycke man har vill bära eftersom placeringen av hålet brukar skilja lite beroende på om man vill ha en ring eller labret. Som jag tidigare berättat gjorde jag min första piercing för ca 6 år sedan, en labret i läppen. Efter att ha provat lite olika stavar tyckte jag inte alls om den längre. Jag tyckte helt enkelt att den satt för lågt och när jag bar vissa smycken såg det mer eller mindre ut som om jag hade en piercing i hakan i stället för i underläppen. Jag bestämde mig för att prova en ring istället, men insåg snart att de flesta ringar var alldeles för små. Vad jag inte visste då var att det är vanligt att man sätter hålen för labret smycken något lägre än för ringar. Det går förstås att ha en ring i alla fall, men man får lov att ha en större storlek. Idag har jag en tolva, det är den minsta jag kan ha. Det fungerar men jag tycker det ser lite klumpigt ut med en så stor ring på en så liten tjej. Jag borde, och ska, sticka om den, det har bara inte blivit av. Dock retar det mig ännu mer nu eftersom jag efter mitt andra besök på EightZero har en perfekt stucken labret vid sidan den gamla. Varje gång jag tänker på hur nöjd jag är med den nya, så stör jag mig på den gamla. Det är helt klart dags att ta tag i det där snart känner jag.
Läppen brukar inte svullna så mycket, men man sätter ändå en något längre stav under läknings perioden. Det gör att det är lätt att fasta med piercingen mellan tänderna när man exempelvis äter något. Det är lite obehagligt när det händer men man vänjer sig ganska snabbt och lär sig att undvika det. Som med alla piercings är det viktigt att man sköter den ordentligt. Särskilt viktigt med oral piercings, är att absolut inte bita och tugga på smycket! Det är inte bra för piercingen och kan dessutom ge ordentliga skador på tänderna om man har otur. Efter ca 2 veckor brukar man kunna byta till en kortare stav förutsatt att allt har läkt som det ska.

Här kan se både den nya och den gamla piercingen i läppen strax efter att den nya gjordes.
Som ni ser finns ingen överdriven svullnad.

(labret underläpp av EightZero Bodypiercing)

Jag gjorde min allra första "piercing" när jag var tolv år. En pärla i näsvingen med pistol gjord av en frisör. Det är ingenting jag rekommenderar, men jag var stolt som en tupp. Ett par år senare började jag på att roa mig med att göra egna piercing försök med hjälp av säkerhetsnålar och en tändare, vilket förstås är ännu mindre att rekommendera. Till slut tröttnade min mor på mina galna idéer och när jag fyllt 16 år gav hon sin tillåtelse och tog med mig till en professionell bodypiercer och fick med sig en mycket lycklig tonåring hem. Den piercingen har jag kvar än idag, men det har blivit ett par till sedan dess. Jag har som mål att jag ska ha provat så gott som allt. Dels därför att jag älskar det men också för att jag vill ha en referenspunkt och veta vad mina framtida kunder går igenom. I min värld finns det väldigt lite som går upp mot en sväng till studion. Jag har alltid trivts i miljön och hävdat att ”smärta endast är en högre form av njutning.” När andra ska unna sig själva något extra går de på spa, jag piercar mig eller tatuerar mig istället. Jag vet ingenting som är så avslappnade som ljudet av en tatueringsmaskin och ingenting ger en sådan endorfinkick som en piercing som utförs på rätt sätt. Någon gång hoppas jag kunna ge andra möjlighet att uppleva samma sak.

Här har ni min lista.

Näsvinge [X]

Septum [X]

Medusa/Mouche [  ]

Läpp/Snakebite [X]

Smiley [  ]

Tunga/Venom [  ]

Anchor Bröstkorg [X]

Anchor Ansikte [  ]

Bröstvårta [  ]

Navel/Surface [  ]

Genital [  ]

Helix [  ]

Conch [  ]

Tragus [  ]

Diath [  ]

Rook [  ]

Industrial [  ]

Jag tvivlar på att jag kommer behålla alla, men jag ska prova alla =)